Hey
Jag har inte skrivit sen jag var i Stockholm men har varken haft tiden eller orken.
Nu är jag i alla fall hemma i Göteborg. Och ja, det suger.
Det posetiva är väl gymmet, och har kört stenhårt sen jag kom hem! Har fokuserat mest på ben, och det går faktiskt bättre än jag förväntat mig. Försöker undvika squats så mycket som möjligt och köra andra övningar som inte belastar mina knän så mycket. Och ni tjejer som bara fokuserar på squats och hoppas att ni ska bygga, släpp det!
Har börjat komma igång bättre med armarna också men behöver egentligen öka mina vikter. Är lite osäker i den punkten dock.. Klart jag vill ha mer utmaning och jobba hårdare men är rädd för att jag ska bygga för mycket, och de flesta säger att jag borde lugna mig. Det är skit svårt tycker jag för armar e sjukt kul att köra!

Allt utöver gymmet fungerar väl. Jag känner mig ganska less på det mesta just nu och känner mig bara nöjd när jag är på gymmet.
Jobbet har rullat på som vanligt, men det är ju just det allt känns exakt som vanligt. Även fast jag nu brutit den största vanan som jag haft i tre år känns allt likadant. Det kändes nästan bättre när jag hade vanan.. (Skrev jag precis det är? Shit, skäms fan för mina egna tankar!) Men det är sant! Tror jag.
Just nu känns det inte som det skulle spela något roll vilket som, jag bryr mig liksom inte, men så kommer jag på någon som bryr sig, som verkligen bryr sig, och där förändras allt.
Han upprepar hela tiden att jag inte ska göra det för hans skull och att jag ska göra som jag vill. Och jag har aldrig gjort det för hans skull, men poängen är att utan honom så hade jag aldrig slutat. Utan hans ord i bakhuvudet hade jag aldrig lagt av!
Och för mig betyder det allt. Hans åsikt betyder mer än någon annans just nu. Och det låter säkert sjukt och som jag vore besatt men om jag ska vara ärlig är det så jag känner.
För mig är han en stor förebild och jag vill vara honom till lags.
Ett problem jag har och som jag måste bli bättre på är att lära mig att lita på människor som vill mig väl. Jag drar oftast väldigt snabbt egna slutsatser och agerar, känner och beter mig efter det, och jag vet att det är fel. Hur ska jag kunna ge någon en chans när jag dömmer dom innan jag låter dom visa hur dom är!

Jag undrar för mycket och bryr mig för mycket om människor runt omkring oss. Men för mig är det svårt när vi, så det känns, lever på två olika planeter. Jag har inte alls någon aning om vad du gör just nu och det skrämmer mig.
Små saker jag egentligen inte borde bry mig om snurrar i mitt huvud hela dagen. Och ja, jag erkänner det, jag är svartsjuk. Och nej, jag skulle aldrig tro att du skulle ljuga för mig men samtidigt är det rätt uppenbart.
Du är för bra för mig, på alla plan och nivåer. Och vi båda vet att du kan få så mycket bättre, och det är det som skrämmer mig.
Vad gör vi om du en dag ringer och säger att du träffat någon annan, någon annan som är bättre än jag, någon annan som är bättre för dig.
Jag vill inte ens tänka på det, för jag vet att du är den bästa för mig..

Känslorna tar över och jag gräver mig egna grav.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2016-01-11 Ett nytt år igen. Denna gången är det dock bara ett nytt år. Inga förhoppningar och inga måsten. Förra året var det för mycket måsten och för höga förhoppningar och det resulterade i det mest konstiga året i mitt liv. Hela året var som et...

Maj månad välkomnar oss med några extra grader, lite flera soltimmar och en jävla massa känslor. Jag hade klarat mig utan maj månad. Som vanligt är det rätt tomt när jag loggar in för att kunna skriva av mig. Det som innan var ofta har ändrats till...

Det är exakt som det brukar vara. Precis som det brukar vara. Du har mitt hjärta i din hand och gång på gång spottar du på det utan att märka det. Du inser inte hur mycket dina ord sårar mig. Hur mitt hjärta faller ner i magen och bildar en sto...

Precis som jag sa drömde jag. Och det var inte bara en dröm utan två, helt olika drömmar. Jag ska så gott det går försöka berätta dem, så mycket jag minns.Dröm ett Drömmen börjar med att jag är påväg till jobbet, jag sitter på en buss och Fabbe är ...

Tvåtusenfjorton har passerat och vi välkomnar tvåtusenfemton. De året då alla ska lyckas, då alla ska växa och det året som är deras! Precis som åren innan inte varit deras, precis som de inte sa samma sak i början på förra året.Jag vet inte om det...