Tvåtusenfjorton har passerat och vi välkomnar tvåtusenfemton.

De året då alla ska lyckas, då alla ska växa och det året som är deras! Precis som åren innan inte varit deras, precis som de inte sa samma sak i början på förra året.
Jag vet inte om detta året kommer ge mer än förra, varför skulle det? Och om det skulle är det väl helt upp till mig, eller? Ett nytt år kommer väl knappast göra allt åt mig, och kommer knappast ge mig mer tur än jag borde ha. Det enda detta året möjligtvis ge mig är hopp. Hopp om att jag ska orka mera. Hopp om att allt kommer vara en smula bättre än förra, trots att det lär bli svårt att slå.

Jorden snurrar fortfarande och luften är acceptabel att andas, än så länge. Solen har gömt sig mestadels av detta året och bara vågat visa sig korta stunder. Trots det går vi mot ljusare tider. Rätt som det är kommer våren och smeker oss på kinden, då fåglarna flyger högt på himelen och knopparna förbereder sig för varmare dagar. Då folk börjar prata bort problem med hjälp av att sommaren snart kommer. Som om sommaren skulle lösa allt. Men vi behöver något som ger oss hopp för stunden, små, små mål i livet som gör att vi orkar en månad till.

Mina drömmar har på sistonde haft ett eget liv. Drömmer nu nästan varje dag, trots att jag bara sover sju timmar. Innan tog de mest över när jag fick för mycket av det goda, men nu härjar de trost brist på sömn. Egentligen är det inget som oroar mig. Vissa drömmar är rätt trevliga och behagliga, men när allt verkar bra dyker något jobbigt upp som tar över drömmen. Det är egentligen ingen specifikt utan mer obeghagligt och stressande. Det går inte riktigt att sätta fingret på det, men i drömmarna är det som jag känner inuti min kropp och paniken som sakta men säkert bubblar upp. Ofta kommer jag inte ihåg allt när jag precis vaknar upp, utan det som var jobbigast. Men om jag fortsätter tänka och sortera upp drömmen till kommer mer och mer. Och ofta kan jag bilda en klar bild av min dröm.

Försökte börja med en drömdagbok, men den glömdes bort mellan jobbet, gymmet och att leva så nu ska jag ge bloggen en chans att få ta del av mina drömmar. Jag ska försöka skriva så ofta det finns tid och energi, vilket lär bli imorgon då drömmarna tycks komma på rullande band. 

Slut ögonen, släpp dina tankar och fokusera på hur dina lungor bearbetar luften in och ut..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2016-01-11 Ett nytt år igen. Denna gången är det dock bara ett nytt år. Inga förhoppningar och inga måsten. Förra året var det för mycket måsten och för höga förhoppningar och det resulterade i det mest konstiga året i mitt liv. Hela året var som et...

Maj månad välkomnar oss med några extra grader, lite flera soltimmar och en jävla massa känslor. Jag hade klarat mig utan maj månad. Som vanligt är det rätt tomt när jag loggar in för att kunna skriva av mig. Det som innan var ofta har ändrats till...

Det är exakt som det brukar vara. Precis som det brukar vara. Du har mitt hjärta i din hand och gång på gång spottar du på det utan att märka det. Du inser inte hur mycket dina ord sårar mig. Hur mitt hjärta faller ner i magen och bildar en sto...

Precis som jag sa drömde jag. Och det var inte bara en dröm utan två, helt olika drömmar. Jag ska så gott det går försöka berätta dem, så mycket jag minns.Dröm ett Drömmen börjar med att jag är påväg till jobbet, jag sitter på en buss och Fabbe är ...

Skulle någon fråga mig nu hur länge jag bott i Stockholm hade jag inte kunnat svara, jag hade ärligt varit tvugen att räkna på mina tio fingrar. Med hjälp av dom kan jag med gott samvete säga att jag bott här i nästan fyra månader. Känns dock som jag...