Vart jag är någonstans när jag vaknar vet jag inte riktigt. Jag vaknar upp i min säng, i mitt rum, i min lägenhet och i min stad men endå känns det som om jag är på en annan planet. Jag vaknar upp stressad. Jag är till och med stressad när jag sover. Jag vaknar upp några gånger varje natt, fast samtidigt är jag inte vaken. Jag är fast i ett staduim mellan att vara vaken och att sova. Det är som jag går i dimma.

Det har aldrig riktigt varit mardrömmar. Men samtidigt är det drömmar som inte går ihop, det är något med drömmarna jag inte kan förklara och det skrämmer mig. Medans jag drömmer undrar jag verkligen om det är en dröm eller om verkligheten blivit ett helvete.

Vi sitter i en vit skåpbil, vi är ungefär 10  st personer i skåpbilen. Ena sidan av bilen sitter inte fast och gång på gång är jag nära på att ramla ut. Vi är påväg någonstans, vart vet jag inte. Vi skrattar och skojar.

Helt plötsligt framför bilen springer ca ett femtio tal poliser med hundar och dragna vapen. Vi råkar köra på ett antal av dom, men ingen reagerar.

Drömmen hoppar och vi befinner oss i ett litet hus, mer som en skjul. Vi sitter vid ett matbord. Dom upprepar hela tiden frågorna, "vad vill du äta, vad vill du lyssna på, ska du byta om" och där börjar paniken.

Runt omkring huset börjar en folkmassa samla sig som håller facklor. En av de boende i huset öppnar dörren, då börjar folkmassa applådera. Dom skriker att "det är hon, där är hon!". På något sätt är jag anledningen till att poliserna hade samlats på vägen, jag är tydligen från en annan planet.

Folkmassa strömmar in i huset som blir mindre och mindre. Dom drar i mig, rycker i mig och säger ord jag inte kan förstå. Sedan ser jag ett ansikte jag känner igen, det är min bästa kompis.

Hon står i dörröppningen och det verkar som bara jag kan se henne. Hon säger till mig att jag ska komma, hon säger att vi ska ta mitt liv och hon har en plan. "Vi tar skåpbilen, kör iväg och sen krockar vi så kommer den explodera i luften, BOM!" På det sista ordet skriker hon och blir nästan psykotiskt, jag känner inte igen henne.

Jag springer in på toaletten för att försöka ta skydd, men hinner inte låsa dörren innan tre killar tar sig in med mig. Nu är vi alltså sex st personer i en toalett. De två tjejerna som var där innan jag kom står och fnittrar och leker med mitt hår. Killarna börjar dra i mig och lägger sina händer på min kropp. Jag slår bort deras händer och försöker skrika att jag inte vill, men uppfattar aldrig om mina skriks hörs. Gång på gång försöker jag få tag i min mobil och skicka ett sms, men varje gång jag skrivit klart står det något helt annat på min skärm och jag måste skriva om. Jag rycker mig tillslut loss från killarnas grepp och tar mig till sovrummet. Väl där inne lägger jag mig på sängen, skräckslagen.

Sovrummets ingång som är ett valv får plötsligt galler och jag är insängd. En pojke i 6 års ålder står och kastar tegelstenar på mig och skrattar. Smärtan går inte att förklara.

Än en gång hoppar drömmen och jag springer för mitt liv mot en buss jag ser komma på vägen. Jag bryr mig inte att läsa vart bussen är påväg utan kliver på den snabbt och ser till att sätta mig på en plats där chaufören kan se mig från backspegeln. När jag sitter på bussen tittar jag ut, och det känns som jag förlorat allt..

En del av min dröm inatt. Känns faktiskt bättre nu när jag skrivit ner den.. Ska palla mig ner till gymmet innan klockan blir för mycket, glad alla hjärtans dag!

Cuz you don’t say you love me to your friends when they ask you, even though we both know that you do..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2016-01-11 Ett nytt år igen. Denna gången är det dock bara ett nytt år. Inga förhoppningar och inga måsten. Förra året var det för mycket måsten och för höga förhoppningar och det resulterade i det mest konstiga året i mitt liv. Hela året var som et...

Maj månad välkomnar oss med några extra grader, lite flera soltimmar och en jävla massa känslor. Jag hade klarat mig utan maj månad. Som vanligt är det rätt tomt när jag loggar in för att kunna skriva av mig. Det som innan var ofta har ändrats till...

Det är exakt som det brukar vara. Precis som det brukar vara. Du har mitt hjärta i din hand och gång på gång spottar du på det utan att märka det. Du inser inte hur mycket dina ord sårar mig. Hur mitt hjärta faller ner i magen och bildar en sto...

Precis som jag sa drömde jag. Och det var inte bara en dröm utan två, helt olika drömmar. Jag ska så gott det går försöka berätta dem, så mycket jag minns.Dröm ett Drömmen börjar med att jag är påväg till jobbet, jag sitter på en buss och Fabbe är ...

Tvåtusenfjorton har passerat och vi välkomnar tvåtusenfemton. De året då alla ska lyckas, då alla ska växa och det året som är deras! Precis som åren innan inte varit deras, precis som de inte sa samma sak i början på förra året.Jag vet inte om det...