Maj månad välkomnar oss med några extra grader, lite flera soltimmar och en jävla massa känslor. Jag hade klarat mig utan maj månad.

Som vanligt är det rätt tomt när jag loggar in för att kunna skriva av mig. Det som innan var ofta har ändrats till sällan. Om jag tappat det helt eller bara halvt kan jag inte svara på, för det kommer och går.

Drömmarna har för tillfället flytt till sitt ide. När vintern är slut vet jag inte, men jag har en aning. Jag är rädd för att drömma, rädd för att känna känslor som inte ens existerar eller är verkliga. Men det värsta av allt är att dom känns lika verkliga som dom verkar.

För dom är sjukt jobbiga. Ja, dom är sjukt påfrestande och suger all min energi. Men dom här dagarna finns det knappt någon kvar, så dom suger förgäves. Kanske just därför dom snoosar gott.

Jag har letat mig längst ner till den grop jag en gång grävde, jag är nästan på botten, i alla fall idag. Jag kan inte avgöra morgondagen, för jag har inga fördomar. Och jag är inte synsk. Kanske livet hade gått åt rätt håll om man kunde avgöra morgondagen, men vad hade det varit för liv. Vi kan inte få allt serverat på silverfat.

Förlåt. Förlåt mig för att jag krossat ditt hjärta om och om igen.

Jag är lika snabb att laga det med karlssons klister men jag funderar på om det kanske har blivit för många bitar och för lite lim.

Någonstans på vägen har jag glömt det vi står för. Varför jag valde dig. Varför jag gav mitt liv till dig. Varför jag la mina händer i dina. För när man sårar den man älskar så grovt att den som betyder allt börjar tveka på om vår kärlek är den starkaste som finns vet man att man har gjort fel.

Och jag vet mitt hjärta, jag vet att jag svikit dig. Jag vet att jag gör ditt liv så mycket jobbigare än vad du egentligen förtjärnar. Jag vill ge dig allt. Och med det allt har jag redan inkluderat mig själv. Men, men om du känner att påfrestningarna blir för mycket med mig som individ inblandad så har jag förlänge sen accepterat vårat öde, för jag vet att jag inte är lätt.

Jag är inte enkel. Det är alltid något med mig som ska förstöra, förgöra och förtära. Och med hela mitt hjärta önskar jag dig den lycka i livet du förtjärnar. Om det är med mig eller inte kvittar, för så länge du är lycklig är jag nöjd.

Det sägs att den man älskar ska man släppa fri. Man ska aldrig ha en vild fågel i en bur, och lite så känns det som jag behandlar dig. Jag stänger in dig. Ger dig minimalt med frihet. Jag glömmer bort dig. Det ansvar jag har och det jag lovat dig. Allt är som bortblåst med vinden. Men såfort jag inte vet att jag har dig kvar raseras allt. Hela min värld går i spillror och allt jag förlitat mig på flyger ut genom fönstret.

Därför är du min klippa i livet. Därför är du min trygghet. Därför kan jag stå stadigt fast det är storm. För att du är du. För att du är min livskärlek. För att du är min prins, min kung, min kärlek och mitt lejon.

För du är verkligen min. Du är min man. Och du kommer föralltid vara min man, även om du skulle välja en annan väg. Åh älskling, jag älskar dig. Verkligen. 

Du är det finaste och dyrbaraste jag har, därför ska jag föralltid göra allt för dig, och lite till.

Jag älskar dig till mitt sista andetag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2016-01-11 Ett nytt år igen. Denna gången är det dock bara ett nytt år. Inga förhoppningar och inga måsten. Förra året var det för mycket måsten och för höga förhoppningar och det resulterade i det mest konstiga året i mitt liv. Hela året var som et...

Det är exakt som det brukar vara. Precis som det brukar vara. Du har mitt hjärta i din hand och gång på gång spottar du på det utan att märka det. Du inser inte hur mycket dina ord sårar mig. Hur mitt hjärta faller ner i magen och bildar en sto...

Precis som jag sa drömde jag. Och det var inte bara en dröm utan två, helt olika drömmar. Jag ska så gott det går försöka berätta dem, så mycket jag minns.Dröm ett Drömmen börjar med att jag är påväg till jobbet, jag sitter på en buss och Fabbe är ...

Tvåtusenfjorton har passerat och vi välkomnar tvåtusenfemton. De året då alla ska lyckas, då alla ska växa och det året som är deras! Precis som åren innan inte varit deras, precis som de inte sa samma sak i början på förra året.Jag vet inte om det...

Skulle någon fråga mig nu hur länge jag bott i Stockholm hade jag inte kunnat svara, jag hade ärligt varit tvugen att räkna på mina tio fingrar. Med hjälp av dom kan jag med gott samvete säga att jag bott här i nästan fyra månader. Känns dock som jag...