Nämen tja!
Va ett jävla bra tag sen jag skrev nu faktiskt. Har helt enkelt inte haft tiden eller viljan till att skriva, det har inte hänt så mycket heller.
Åkte upp till min baby förra torsdagen och skulle åkt hem i måndags. Dessvärre var jag tvungen att stanna i Stockholm (kan inte berätta än varför). Så fick boka en ny biljett för 500kr och sitter alltså på tåget påväg hem till Göteborg nu. Ska jag vara ärlig suger det kuk! Vill fan inte hem. Men jobb väntar under hela helgen så har inte så mycket till val..
En vecka med Fabbe känns som 3 dagar typ. Egentligen gör vi inte så mycket mer än att busa och pussa på varandra men tiden bara flyger iväg och jag hatar det.
Idag när vi vakna var jag skit sur och irriterad. Visste att jag skulle hem och kunde inte annat än att räkna hur många timmar jag skulle få vara med honom. Får sån sjuk ångest. Kan inte direkt förklara varför men blir bara jätte ledsen. Jag vet att vi ses om 3 veckor men det spelar ingen roll, jag vill träffa honom varje dag!
Tror inte ni förstår hur mycket jag avgudar den här killen. Har han mig lindad runt hans lillfinger och han är den bästa killen jag någonsin mött!
Jag har ibland svårt att förstå vad han känner och tänker, och vi är som natt och dag. Sen tjafsar vi om det mesta faktiskt och jag ska alltid ha sista ordet! Men för att vara ärlig spelar allt det ingen roll, för han får mig att skratta!
Även om jag på riktigt är skit arg på honom och vill att han ska fatta det, klarar jag inte av att hålla mig mer än 10 sekunder. Det är något med han som får mig att brista ut i skratt varje gång! Och det är en av de bästa sakerna med honom. Han får mig alltid och le, oavsett.
Sen är vi ganska konstiga med varandra. Vi beter oss som vi är 5 år gamla och bara dampar hela tiden. Idag innan tåget skulle gå satt vi på en bänk på centralen och tävlade om vem som kunde blåsa luft i den andras mun. Båda ska blåsa samtidigt och den som ger upp först förlorar. Hur många normala vuxna människor gör så? Något fel är det på oss när vi är med varandra och tror säkert folk tycker vi är efterblivna. Men skiter i vilket för jag tycker det är skit kul, haha!
Med andra ord har jag alltid sjukt roligt med Fabbe och tror aldrig det kommer försvinna. Jag tycker verkligen om honom så det värker i hjärtat!

Tills döden skiljer oss åt..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2016-01-11 Ett nytt år igen. Denna gången är det dock bara ett nytt år. Inga förhoppningar och inga måsten. Förra året var det för mycket måsten och för höga förhoppningar och det resulterade i det mest konstiga året i mitt liv. Hela året var som et...

Maj månad välkomnar oss med några extra grader, lite flera soltimmar och en jävla massa känslor. Jag hade klarat mig utan maj månad. Som vanligt är det rätt tomt när jag loggar in för att kunna skriva av mig. Det som innan var ofta har ändrats till...

Det är exakt som det brukar vara. Precis som det brukar vara. Du har mitt hjärta i din hand och gång på gång spottar du på det utan att märka det. Du inser inte hur mycket dina ord sårar mig. Hur mitt hjärta faller ner i magen och bildar en sto...

Precis som jag sa drömde jag. Och det var inte bara en dröm utan två, helt olika drömmar. Jag ska så gott det går försöka berätta dem, så mycket jag minns.Dröm ett Drömmen börjar med att jag är påväg till jobbet, jag sitter på en buss och Fabbe är ...

Tvåtusenfjorton har passerat och vi välkomnar tvåtusenfemton. De året då alla ska lyckas, då alla ska växa och det året som är deras! Precis som åren innan inte varit deras, precis som de inte sa samma sak i början på förra året.Jag vet inte om det...